Känner mig lite låg..
Det är en grej som legat å gnagt i mig men som jag inte riktigt fått ur mig. Har tänkt på det länge men har liksom inte haft nån att beklaga mig för. Så kom jag på att jag kunde klaga av mig lite på bloggen..det är väl ändå därför man har en blogg? Så..VARFÖR i hela friden bygger man en bänk i ankelhöjd?! Det GÅR VERKLIGEN INTE att sitta där.. (Tog en bild och ställde min väska bredvid bänkskrället för att illustrera hur låg den är..men det skulle också kunna vara så att jag har en gigantisk väska..? Well, well..)
Ge mig mina sommarnätter tillbaka!
På västfronten intet nytt
Nu har jag gått igenom alla bloggar jag kan komma på, tömt diskmaskinen, läst alla nyheter på aftonbladet.se supernoga, spelat wordfued så att det är alla andras tur, hejat på när C spelar Call of Duty i tio hela minuter och upptaderat Facebook hundra gånger utan att nån postat nåt nytt. Det finns alltså inga ursäkter för att inte plugga...förutom att blogga! Så..vad är nytt? Inte mycket. Inte ett jäkla dugg. Förutom att vi börjat spela julmusik på jobbet.
Och eftersom en blogg är roligare när den innehåller bilder:
Ikväll bokar jag biljetten
Jag pendlar dagligen mellan att vara 87 och 14 år...
Om att plötsligt bli vuxen
Jag fick en kaffemaskin idag! Jag har en kaffebryggare men låter alltid mina gäster fixa kaffet, får alltid prestationsångest när jag ska brygga en kanna. Är själv ingen frekvent kaffedrickare (trots att jag gärna dricker en kopp när jag blir bjuden) och får panik över att folk ska tycka att det är för svagt eller för starkt eller för...ja? Men nu! Nu jävlar ska här drickas och serveras kaffe! Jag och C tog "en kaffe på maten" och jag kände direkt hur jag åldrades några år. Strax därefter ringde min syster och frågade om vi skulle ut och springa. Ha! tänkte jag. Men sen kom jag på att vi, sist vi sågs, faktiskt pratade om att försöka ge oss ut någon dag. Jag har aldrig sprungit i hela mitt liv. Men jag svarade ja. Och då kände jag hur jag åldrades ytterligare några år. Kom hem efter en helt okej springtur, troligtvis mer tack vare sällskapet än själva aktiviteten, och upptäckte ett missat samtal på mobilen. Okänt nummer. Gick in på vemringde.se och såg att det var från Bingolotto. Och så blev jag helt plötsligt tant.
Och där tog det stopp?
Jag önskar att jag hade något att skriva om idag, men dagen har varit fullproppad av metoder i kommunikationsvetenskap och det vill jag ju inte tråka ut er med..
Hur kul?! O'Konor. Jag vill inte inte heta Svensson längre, byter till nåt mer internationell-klingande.
Städdag med föreningen
Ännu en dag fylld med saker jag inte är ämnad att göra...
Storbloggaren
Jag har laddat ner en blogg-app till mobilen så nu ska det bli åka av!
Jag är så trött på att få andras mail heeela tiden. Jag hade ju en incident med Fröets Förskola för ett tag sen och sedan dess har det haglat in mail till diverse olika personer.. Började vidarebefordra dessa till denna förskolefröken men det har visat sig (vilket kanske inte är så konstigt) att vi har en hel uppsjö av likahetande och att dom inte skulle till henne heller. Flera dagar i veckan avslutar jag prenumerationer och tackar nej till inbjudningar. Ibland är jag otrevlig också...det tycker jag att jag har rätt till.
Tillägg
Jag vill bara klargöra och förtydliga lite.. Jag och Carolina deltog inte i något slags race som jag påstår mig ha vunnit.. Jag skyndade mig ut ur konserthallen medan hon skyndade sig in!
Okej, jag erkänner...
Anledningen till inlägget innan var mest för att skryta om att jag skulle hänga i samma sal som Kronprinsessan. Inte för att jag är ett fan..men jag är heller inget icke-fan. Jag blir bara allmänt glad av kändisspotting. (undra hur H.K.H känner inför att bli kallad kändis?) Sprang även förbi Carolina Klüft.. Min dag är fulländad!
Den här var dock ingen höjdare..
På allmän begäran
Det var länge sen jag var inne här..så länge sen att jag glömt hur man navigerar sig runt å hittar saker. Men nu har jag hittat till "skapa inlägg" och då får jag väl försöka mig på att "skapa ett inlägg" också.
Idag ska jag på ett seminarium inför FN-dagen; FN och den arabiska våren. Som ni alla vet är jag väldigt engagerad i FN... Nja, det faktum att jag faktiskt skrev "den afrikanska våren" precis men tyckte det lät lite obekant kanske tyder på annat. Och att jag innan jag fick den formella inbjudan trodde det skulle handla om "den arabiska vården" kanske också avslöjar ett å annat. Hade det handlat om den arabiska vården hade detta inte haft någon relevans (för mig) för 5 öre men allt eftersom jag kom till insikt med vad seminariet faktiskt skulle handla om så blev det mer klart att jag faktiskt kunde dra nytta av det i min C-uppsats. Årets tema är det folkliga upproret i Nordafrika och Mellanöstern och dess följder. Till en början blev jag lite stressad av att det försväntades att jag skulle ha nåt att bidra med under dagen, men efter att ha sett programinformationen blev jag genast lugnare. Det var så planerat in i minsta detalj att det inte finns utrymme för mig att råka ställa mig upp och säga nåt helt galet. Skönt. Dagen börjar i alla fall med mingel och FN-bakelse. Right up my alley!
Undrar om Kronprinsessan kommer mingla med en bakelse?
Jag har fastnat på damnyouautocorrect.com
Hoho?
Jag tittade till min statistik och blev förvånad över att folk fortfarande kikar in här då och då...
Jag sitter och dricker vin och lyssnar på Ulf Lundell. Ulf Lundell? Det låter så formellt. För mig är han Uffe. Anyways. Man får ta ett glas vin i sin ensamhet på kvällskvisten när man är vuxen..vilket betyder att jag inte alls är vuxen eftersom jag druckit fler glas än ett och kvällen faktiskt övergått till natt. In your face, 25!
Jag har börjat twittra. Det är så lätt att göra från telefonen. Och eftersom man bara har 140 tecken på sig har man liksom inte lika mycket krav på prestation. Jag har i och för sig lika mycket att twittra om som jag har att blogga om.. Men så har jag bara två followers också. Varav en kan svenska.
I morgon ska jag ta tag i min sommarkurs. Läser 'Deckare igår och idag' 7,5 hp, på distans. Lätt som en plätt, kan tyckas, men jag har ändå ångest över att hinna med. Jag har i och för sig alltid ångest över att hinna med. Det är så mycket man vill göra.
Märker att varje stycke i detta blogginlägg börjar relativt optimistiskt och slutar litegrann i vemod. Det är nog Uffes fel. Han är inte så uppåt alla gånger. Det smittar av sig. Så jag byter till Destiny's Child. Jää.
Joråsåatte. Annars är allt bra. Åker till Rhodos om enåenhalv vecka. Vi ska besöka ett vattenland. Fan va jag älskar vattenland. Jag och Conny har bestämt oss för att alltid försöka uppsöka ett vattenland när vi är utomlands. Det är, så att säga, en passion vi delar. Men han är modigare än mig (tycker det är fult att skriva modigare än jag). Jag åker inte "fritt fall"-banor. Vi har också bestämt oss för att vi måste ta en toast skagen till förrätt om det finns på menyn när vi äter på nya ställen. Vi fick för oss nångång att vi var tvungna att hitta den perfeka Toast Skagen. Fast det brukar finnas så mycket mer lockande saker på förrättsmenynerna så det har inte riktigt blivit en sån tradition som vi tänkte. Och det är inte heller så att vi skriver upp och betygsätter. Fan att man aldrig gör nåt helhjärtat. Då hade vi kunnat ge ut en Toast Skagen-bok och levt lyckliga i alla våra dagar på royalties.
Lite sådär på paus
Det händer absolut ingenting just nu. I alla fall inte i min hjärna. Är lite sådär på paus. Höll precis på att radera hela min inkorg på mailen. Tur som fan att den frågar en extra gång! Det var ett tag sen jag var uppe så här länge. Nykter. Klockan är snart 3. Jag har kollat ikapp mig på de Big Brother-avsnitt jag missat när jag skrev på min hemtenta. Man ska inte titta på Big Brother, jag veeet. Man kan ana varningsklockorna klämta i fjärran när jag går och lägger mig, och vaknar, med "Fest i hela huset"-låten på hjärnan. För er som inte vet vilken låt det är...GRATTIS!
Jag har haft en bra vecka här hemma i alla fall. Träffat mycket folk och eftersom (haha, jag särskrev precis eftersom...) det under denna vecka varit både sommar och vinter känns det som jag varit hemma i evigheter. Snart bär det av till Falun för B-uppsatsskrivning.
Jag trodde att jag skulle blogga mycket mer efter att jag skaffade min iPhone, men så blev det ju inte. Hade tänkt börja twittra också. Antar att man kommer till en punkt i livet där man inser att man kanske inte var så intressant som man själv tyckte ändå.
Jag hatar att gå och lägga mig. Är det ingen "i min närhet" som går å lägger sig samtidigt kan jag vara uppe hur länge som helst. Märkte det som tydligast på Bali. Hamnade ju i värsta onda cirkeln där jag inte somnade förrän vid 6 på morgonen och kunde sova till 13-14. Snacka om Carpe Diem. Nu har ju det aldrig varit nåt jag känt behov av att tatuera in heller. Helt ärligt, hur tänker man när man hela tiden måste uppmana sig själv att fånga dagen? På latin dessutom. Nej, du blir inte mer krejsy och nej, det blir inte mer exotiskt på latin. Det är svårt det där med tatueringar. Läste nyligen att det ställe jag tänkt, och ungefär motivet jag tänkt, är "nya" svanktatueringen. Kommer visserligen inte bli nån tatuering än på ett tag men man ska ju fundera nåt år innan man slår till. Hade jag valt att tatuera in det jag tänkte när jag var typ 17 hade jag haft grov ångest idag. Men sen var jag inte så bright när jag var yngre. Ville att mina barn skulle heta Natascha, Nicole, Noah och Nicholas liksom. (Janine påminde mig om det idag..haha!) Då hade kanske Carpe Diem i svanken passat rätt bra ändå..?
Känner lite att detta gått från blogginlägg till nattliga tankar.
Det får vara bra nu.
Jag blir så trött
Ni fick ju för några veckor sedan ta del av min frustration då jag kom hem och upptäckte att jag blivit Falu-bo på papper. Detta skulle så klart rättas till snabbt, så jag skickade efter rätt blanketter och skickade dom med expressbrev till skatteverket och tänkte inte mycket mer på det. Nu skulle ju allt vara fixat. Ha! För några dagar sen fick jag ett telefonsamtal från en liten tant på skatteverket. Hon undrade varför jag flyttat från en adress som jag sedan anmält att jag ville ha en särskild postadress till. Så jag berättade hur läget var och tydligen måste man vara folkbokförd där man pluggar. Strange. Jag fick inte bli Stockholmsk igen. Här om dagen fick jag också ett brev får Dalarnas Lasarett. Dom ville att jag skulle komma på nån undersökning. Jag vill bara skrika Jag bor inte dääär! Men dom hade ändå inte hört mitt vrål för jag är hemma i Stockholm, där jag booor!
Tack skatteverket för identitetskrisen!
